Till ett land som finns ibland och ibland inte

Den 2 juli var det dags att lämna den vackra Ohridsjön och färdas vidare in i Makedonien mot Skopje, huvudstaden. Det fanns inte någon tid för burkjakt i staden, vilket jag nästan var nöjd med då temperaturen rusade upp till 42 grader så man släpade sig fram på gatorna.

Det är uppenbart att Makedonien försöker att hävda sig genom att resa statyer, mitt i bild syns Alexander (givetvis), en 400 ton tung bronsstaty. Överallt i centrum finns nu fasader i ”klassisk stil” men materialen är inte klassiska då det inte är marmor man ser utan plast…. brinner säkert bra!

Det mesta här är fejk, fasaderna men givetvis också det märkligt placerade fartyget mitt i denna lilla flod.

Alexanders far har också fått en staty.

Åtminstone en äkta byggnad, ett bad från den Ottomanska tiden.

Bazarområdet.

Vid lunchtid lämnade vi Skopje och åkte mot nästa land, ett land som är ett land i några länder medan det inte är något land i andra länder – det är givetvis Kosovo jag tänker på. Det är inte erkänt av FN då exempelvis Ryssland och Kina inte erkänner landet. Därmed är det inte heller ett land på geocachingkartan, alltså en bortkastad plats att besöka skulle nog de mest militanta burkletarna hävda, men ifall det någon gång skulle bli ett erkänt land så kan det inte skada med en logg även där.

Vi tog oss över gränserna utan några problem eller förseningar och kom över bergen ner på slätten där huvudstaden Pristina ligger. Hotellet låg i centrum och såg ganska nytt ut. Men det var väl inte allt som riktigt fungerade på normalt sätt då hantverksskickligheten inte verkar vara så utvecklad. Att hela kranen följer med när man använder blandaren vid handfatet är en något udda lösning exempelvis….

Närmsta burk låg knappt 900 meter bort så det fick givetvis bli ett besök vid ”Pristina1”, jag visste att det var problem med burken så jag var försedd med en ersättningscache ifall inte originalbehållaren skulle hittas.

Här skall burken ligga!

Kan detta vara original cachen?

En behållare som skulle kunna ha varit burken hittades men den saknade loggbok. Jag placerade därför ut en liten filmburk med loggremsa för att hålla liv i cachen och även säkra min egen logg. Därmed var burkletandet avslutat denna dag och jag återvände mot hotellet. Nu återstod att se om jag skulle kunna säkra ytterligare någon burk under morgondagen innan vi åter skulle lämna Kosovo.

Ett muslimskt land med en stor öl- och vinfestival som höll på hela natten….

3 kommentarer

  • Kul med aktiv semester i burkarnas tecken. Kan tänka mig att det ofta uppstår kollisioner mellan reseledarens tidsplaner och burkletarens behov av tid. Förefaller som en tveksam tid med avsände på temperaturen att besöka dessa trakter.

  • Var du ensam i gruppen som geocachade? Jag har så dåligt lokalsinne, så jag vet inte om jag skulle ha vågat att lämna gruppen för ensamma promenader. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s