Bland tatueringar och påskgodis

Söndagen bjöd på möjligheten att gå ut på en liten vandring i cachingområdet åt öster, det vill säga Partille. Med geokängor på fötterna gick det i god fart genom villaområden och små skogsbackar mot dagens första burk ”Tatuering #1”. Jag fick vänta en lång stund, åtminstone kändes den lång, på att en mugglare med hund skulle flytta sig från platsen, hon gick med släpande steg fram och tillbaka. Antar att det är så mugglare skall göra, dom lär tränas i detta för att orsaka maximal irritation bland släktet burkletare. Istället fick jag blicka ut över begravningsplatsen där morfar och mormor ligger sedan många år, en påminnelse även denna dag om döden, som varit högst påtagligt den senaste tiden i familjen.

Mugglaren med hunden var egentligen det enda mugglarhindret under dagens vandring som nu fortsatte med de resterande fyra burkarna på temat tatueringar. Lätthittade cacher så det gick snabbt att klara av samtliga. Men, det fick allt bli en lite längre vandring i dag med åtminstone ett par burkar till. Jag gick därför mot Kvastekulla (ännu en begravningsplats!!) men fortsatte genom dess område mot letterboxen ”4. Påskbrev. Påsk i Partille 2017”. Ledtråden som behövdes såg jag av en händelse när jag närmade mig cachen, hade annars inte noterat att det var nödvändigt med besök på två platser. Den stora burken hittades snart men det var en del jobb med att öppna den då låset var lite trögt om man inte hade rätt teknik. I cachen låg FTF-priset kvar Monway och 50047 får komma tillbaka och hämta sin påskhare!

Nöjd med att ha fått upp burken så gick jag vidare genom lite skog och en del villaområden. Under turen passerade jag mitt gamla barndomshem som idag ser något förfallet ut med igenväxta trappor och en nästan helt förvildad trädgård! Den trakten lämnade jag snabbt bakom mig och tog mig upp till ”6. Palmsöndagen/Åsnan. Påsk i Partille 2017”. Efter att ha bestigit höjden fick jag där tampas en stund med en åsna. Det var geocachare Hallén som avgick med segern och åsnan tappade tillfälligt huvudet av förvåning så att jag kunde säkra dagens sista logg under en omkring 15 kilometer lång geocachingvandring i riktigt skönt sommarväder. Det är då man känner att livet återvänder!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s