Vintercaching i Göta älvs dalgång

Då var det åter dags för team H I J T (Hallén, Ingabo, Jsson, TMR68) att bege sig ut på jakt. Tre av oss färdades från Göteborg och mötte Ingabo i Kungälv, nästan i skuggan av den stora fästningen. Därifrån färdades vi upp genom älvdalen mot norr. Dagens första vandring skulle bli i samband med att vi letade efter burkarna i ”Rapenskårs” området. Det visade sig dock svårare än väntat, både på grund av en hel del snö och att vi även lyckades trassla till multin rejält, mer än två timmars cachingtid ägnades en trestegsmuti… men så lång tid hade det inte behövt att ta!

Inte multin, utan en av de andra i serien…

Ute i skogen såg vi på några ställen spår av vildsvin, den uppbökade jorden var klädsamt dold under snön, men det fanns rejäla avtryck i snön.

Här har ett vildsvin strövat, min gps har placerats intill för att ge en referens.

Snö och is kan ge problem vid burkletande, men det är också vackert.

Rapenåsområdet tog alltså mycket längre tid än beräknat och vi beslutade vänta med de andra inplanerade vandringssträckorna och istället ägna vår tid åt lite ”enklare” burkjakt. Att då välja att stanna till vid en burk med T3,5 kan därför tyckas djärvt, speciellt som där fanns en DNF, men stanna gjorde vi vid ”Vadbacka stonebridge”. Till vår förvåning så gick det oväntat enkelt att hitta och logga cachen.

En sida är den rätta!

Vi fortsatte ned i dalgången igen och stannade givetvis till vid en av stationerna utmed järnvägen, där fanns en burk.

Ett mycket trevligt stopp gjordes för att logga cachen ”Dala-Valfrids stuga”, cachebeskrivningen har följande att berätta. ”Backstuga, första innehavare backstugusittare Hans Jönsson, född 1774, med maka Annika, född Jonasdotter. Fick tillsammans fyra barn plus en pojken, Lars, fader okänd. Lars blev med tiden känd i Nödinge som “Tjuv-Lars”. Efter Hans död 1826 satt änkan ensam  tillsammans med sina fem barn i stugan.
Backstugan har, vad vi vet, gått i samma släktled från mitten av 1700-talet till 1962, då den siste ättlingen avled.
År 1920 lät Valfrid bygga en ny stuga på ett rum och kök ovanför ladugården och då flyttade Valfrid och hans fader in där. 1978 då stugan var obebodd skänktes den av dåvarande ägaren Stanko Plazinic till Nödinge Sockens Hembygsförening som numera äger och vårdar stugan. Stugan har flyttats ca 300 meter norrut till nuvarande plats. Vid stugan hålls friluftsgudstjänst en gång om året och har visats för bland annat skolungdomar i Nödinge. Stugan är helt oisolerad och golvet består av stampad jord.
Dala-Valfrid var diversearbetare och biodlare som sålde sin honung på den lokala marknaden. Namnet Dala-Valfrid fick han eftersom stugan ligger vid Dalen.” (Källor: Nödinge Sockens Hembygdsförening och G Mattsson
)

Efter ytterligare lite snurrande mellan ologgade burkar började vi åter närma oss Kungälvstrakten och Bohus fästning.

Ingabo lämnade nu teamet för att åka ut på mugglaraktiviteter… vi övriga gav oss då ut på lite bonuscaching och det blir ytterligare några cacher loggade så att vi kom upp i hela 29 hittade denna dag…. Inte de nivåer teamet är vant vid att uppnå, men vi fick i alla fall komma ut, sa TMR68, och lite motstånd är bara bra, sa Hallén. Om detta hade Ingabo sagt, dumheter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s