Team HJT (Hallén, Jsson, TMR68) reste denna lördag mot norr och Kållandsområdet för att bedriva burkjakt invid den mäktiga sjön Vänern. Transportsträckan är ganska betydande och vi har åkt delar av den många gånger, vilket innebär burkbrist…. Men vi lyckades ändå få till några loggar under resan, både dit och hem. Dagens första mål var ”Hindens rev” som är en märklig istidsbildning som sträcker sig som en smal tarm ut i vattnet.
Det var oroväckande många mugglare som rörde sig på stigen, men som tur var låg inte burkarna på själva stigen, och mugglare gör som mugglare alltid gör, dom rör sig enbart utmed stigen och ser förvånade ut när dom ser Hallén i busken. Flertalet burkar var mycket lätthittade så vandringen gick snabbt. De enda tillfällen då vi stannade till lite längre stunder var vid loggningen av revets två earth cacher.
När vi kom längst ut på revet syntes mörka moln ute över Vänern och en dov knall hördes, var det också inte något blött i luften? Undrar vad det är, luften är väl alltid torr… Frågade TMR68 om han kände till vad det kunde vara och han var vänlig nog att upplysa om att det rörde sig om nederbörd… Konstigt, det regnar ju aldrig i Sverige! Men det blev ganska blött bitvis på tillbakavägen över revet och när vi hade nått bilen kan man säga att det kom en rotblöta, men det var bara början. När vi försökte köra iväg från området fick vi stanna, det gick inte att se var vägen tog vägen!
Vi hade alltså med knapp nöd klarat av hela serien utan att bli allt för blöta och kunde fortsätta mot norr där det visade sig inte kommit något regn och det skulle inte heller komma något ytterligare regn under vårt besök. Endast åskan mullrade på avstånd i ett försök att skrämma bort alla geocachare.
När vi närmade oss ”Fröfjorden” var vädret behagligt och vi kunde inleda dagens andra vandring. Men vi värmde upp med en hällristning.
Turen genom det fina kulturlandskapet var härligt och bjöd på vackra vyer. Alla burkar hittades utom bonusen då vi inte riktigt kunde klura ut hur vi skulle tolka den information vi fått.
När vandringen var avklarad stannade vi till vid Läckö slott, där mina två medcachare denna dag ville logga en burk som Hallén redan loggat. Men jag passade på att fotografera slottet istället.
Vi rörde oss därefter mot dagens nordligaste burkar i området ”Spiken” där det fanns en mindre serie. Det blev en rask skogspromenad där alla utom nummer ett i serien hittades.
Alltid lär man sig något nytt, bilden ovan visar en Krake, som enligt Hembygdsföreningens skylt fanns vid nästan alla stugor på Kållandsö fram till 1950. Vid en inventering år 2000 fanns endast 27 krakar kvar. Byggnaden var en enkel förrådsbyggnad för ved, fiskeredskap och liknande. Ordet krake kommer från fornsvenskan och betyder ”tak”, en god beskrivning av byggnaden! Varför stannade vi här? Det fanns givetvis en cache i närheten.
Vid bron som skulle föra oss ut från Kållandsö låg det ytterligare två burkar som givetvis skulle loggas. ”Brostugan Ullersund” låg på fastlandssidan medan ”Läckö skans” låg på ö-sidan. Via fornsök får man denna information, ”Skansanläggning, kvadratisk, 40×40 m, byggd av en jordvall med eninre höjd av 1-1,5 m och en yttre av 2-2,1 m och 5-7 m br vidbasen. Bredden upptill är ca 1,5 m. Runt skansanläggningen löperett dike, ca 1,5 m br och 0,3-0,5 m dj. Mitt på långsidan i NNÖär en ingång, ca 2 m br.”
På sidan Lidköpings pärlor ges denna berättelse: ”Alldeles norr om Ullersundsbron, som förbinder Kålland med Kållandsö, ligger borganläggningen Läckö skans. En informationstavla är uppsatt på parkeringen. På tavlan kan du läsa om anläggningen och framförallt om det praktfulla ekbeståndet som är gamla rester av ett odlingslandskap med ekhagar och åkerlyckor. Mycket lite finns nedtecknat om Läckö skans, vilken tidigare kallades Riksbro skans, och någon utgrävning har heller inte gjorts. I ”Läsning för folket” av år 1044 berättas att den norske kungen Magnus Barfot anlade en fästning av träd och torv år 1095 vid Ullersundet, då han från Bohuslän inföll i Västergötland och underkuvade landet. Sedan han kvarlämnat en styrka på trehundra man återvände han till Norge. Inge den Äldre, som då var kung i Sverige, tågade på vintern mot Kållandsö med en överlägsen styrka. Norrmännen gav sig utan strid och fick avtåga utan vapen. Förskansningen byggdes upp och moderniserades på 1660-talet av Magnus Gabriel de la Gardie och fick formen av en 18 x 18 meter fyruddig stjärna. Skansen var tänkt att vara en försvarsanläggning till Läckö slott, med anledning av det svensk-danska kriget under 1670-talet. På skansens västra sida kan man se rester av den gamla landsvägen från Kållandsö. Området kring skansen är avsatt som naturreservat.”
Trots att solen sakna var på väg att uppsöka viloläget fortsatte vi med ytterligare en historisk plats, något av en höjdpunkt under dagens tur faktiskt. Det började med ”Stenhusbacken”, ett stort gravfält med lämningar som går ända tillbaka till bondestenåldern. I närheten ligger också Fröslunda gård, där de berömda bronssköldarna hittades. Länsstyrelsen ger följande beskrivning av platsen:
”På en stor höjdrygg på Kålland, norr om Lidköping, ligger ett gravfält som kallas Stenhusbacken. Med sina omkring hundra gravar är det Lidköpingsbygdens största gravfält. Åsen har använts som begravningsplats under åtminstone 3 000 år, från yngre stenålder och fram till yngre järnålder. Fornlämningarna visar att området var ett centrum i bygden under förhistorisk tid.
Den äldsta graven är en hällkista från yngre stenålder. Gravarna från brons- och järnåldern omfattar sexton högar, sjuttio runda stensättningar, en rektangulär stensättning, en treudd, en kvadratisk stenkrets, tre domarringar och sju resta stenar. Här finns också odlingsspår som terrasseringar och fossil åkermark.
Ett spektakulärt fynd
Inte långt från Stenhusbacken gjordes 1985 ett mycket uppmärksammat fynd, som också visar platsens betydelse under förhistorisk tid. Vid höstplöjningen i en före detta mosse på Fröslunda Sunnersberg fann man sexton bronssköldar från senare delen av bronsåldern. Bara en liknande sköld har hittats i Sverige tidigare och fyndet väckte uppmärksamhet långt utanför landets gränser. Troligen rör det sig om ceremonisköldar som offrats i mossen under rituella former. Sköldarna finns att se på Västergötlands museum i Skara.” Läs mer om sköldarna via denna länk.
När vi nu ändå var i området blev det också en liten promenad för att samla information till multin ”Bronssköldarna”.
På andra sidan vägen sett från fornlämningsområdet fanns ytterligare en burk, inte vid en fornlämningen men väl ett stycke från en vacker väderkvarn.
Vi började nu åka hemåt, men några burkar blev det allt utmed vägen. Bland annat vid ”Södra Härene bro” som visade sig något svår i skymningen, framförallt om man inte har ögonen på rätt nivå.
Med alla vandringar denna dag fick vi ihop över 3 mil till fots, det kan betraktas som ett gott resultat. Likaså gott är det att nu kunna föra in ytterligare 63 loggar på gc-kontot (under förutsättning att earthcacherna blir godkända).
Avslutningsvis kanske vän av ordning undrar vad som avses med salta burkar vid Vänerns strand, är det så att Västkustbon Hallén väntar sig att varje vattenyta skall vara salt? Nej, så är det inte! Salta blir burkarna av geocacharnas svett en varm sommardag, så enkel är förklaringen. Därtill skall rubriker gärna locka in dig som läsare i fällan att läsa vidare och få förklaringen i sista stund, så som i varje god deckare – jag menar geocachingberättelse.
Halléns Geocachingäventyr 