Välen

En strålande varm höst- eller var det sommardag? Oavsett årstid så var det en fin dag att bege sig ut på lite burkjakt. Jag fick oväntat lite extra burkletartid dessutom så det kunde bli en tur ut till de västra delarna av staden och naturreservatet Välen.

Jag inledde med cachen ”Stora Ån 2.0”, en lagom utmaning nu när områdets nässlor hade börjat att dra sig tillbaka, men några brännande växter fanns dock kvar men ingen lyckades få kontakt med mig!

Vandringen gick vidare genom området och kom snart ut i en hage, men inga långhornade kreatur var hemma, så det var bara att kliva iväg genom det höga gräset fram till den lilla dungen där burken snart hittades.

Välen har en nordlig del, där en bit av reservatet till och med ligger som en egen ”ö”, denna nordliga del känns lite splittrad så det var trevligt att komma ned till de betande djuren, de många fåglarna och naturen i den södra delen. Dessvärre misslyckades jag med att hitta burken vid ett fågeltorn, kanske sökte jag på fel plats och/eller nivå. Bättre gick det då vid burken Nära ”långhorningarna” som hittades utan problem, här träffade jag även på omfattande spår av stenhuggeriverksamhet endast några meter från cachen.

Vägen till ”stigar som mötas, eller skiljas 22″ tog jag i stiglöst land över åsen. På toppen möttes jag av ett röse, förmodligen från bronsåldern. Alltid trevligt att träffa på fornlämningar under turen, även om skylten vid fornminnet var förstörd. Någon hade dessutom roat sig med att ta bort markeringarna för den närbelägna naturstigen, flera stolpar låg i buskarna invid röset.

Turen gick vidare ut på en deponi där skyltar varnade för att äta bär och växter i området, allt är inte så hälsosamt i detta naturreservat. Men burkar skulle det gå bra att logga, åtminstone fanns inga varningar för detta så jag tog mig raskt över de misstänkt giftiga växterna till burken ”I dungen mitt på ängen”.

Invid ”Klôven kombarrisfick jag se att någon satt en kam i ett träd! Så om vi ser någon geocachare med rufsigt hår så vet vi till vilka koordinater personen skall sändas!

Den sydligaste burken i området ”Bjölaberget” bjöd på en fantastisk utsikt och dessutom en liten klättring nedför klipporna. Högre upp satt några mugglare helt ovetande om vad som pågick bakom enbusken….

Egentligen hade jag tänkt att avrunda turen här, men det vackra vädret och det faktum att jag hade mer tid än väntat denna söndag, gjorde att jag gick iväg mot ytterligare några burkar. Det var det lilla klustret med ”Hil-Gus 2-4”, ”Hil-Gus 3-5” samt ”Hil-Gus 1-3” som var målet. Samtliga hittades och därmed blev dagens resultat tio hittade under en knapp mils vandring. Bonusen var det vackra vädret, vyerna och en några fornlämningar, det berikar alltid cachingturen. Väl tillbaka vid Opaltorget, som just nu genomgår en extrem omvandling, togs den första av cachinglinjer tillbaka mot cachingbasen.

 

 

One comment

  • Ja Välen är sig inte likt… när jag var i övre tonåren brukade vi fotografera fåglar som brushane och rödbena här på den växande slamdeponin från reningsverket. Redan då var miljön tidvis obehaglig men som de flesta inte vet så saknar fåglar luktsinne, och vi hittade ur fotosypunkt ett liknande men rent område vid Ragnhildsholmen. En av oss hade en hemsk kamera som vägde massor och kunde skrämma ihjäl en hel älgflock om ridåslutaren användes. Dessbättre fanns det även en ljudlös centralslutare i varje objektiv. Vi mer ordinära i gänget körde med litet nättare småbildskameror. Detta om Välen…

    Tack för bloggen // Ingvar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.