Efter en dag ute på Karibiska havet anlände Fram till ön Cozumel i Mexiko. Ön besöks ofta av stora kryssningsfartyg, när vi anlände låg där redan två giganter och ett tredje var på väg in. Men dessa jättar låg i en hamn flera kilometer från den plats där Fram förtöjdes. Det fanns flera cacher på ön, men jag valde bort dessa och siktade istället in mig på en virtuell burk på Mexikos fastland, ”The Mayan Ruins Of Tulum”, en av den äldre generationens virtuella publicerad 2001. Att den dessutom ligger mitt i en Mayastad gjorde den inte mindre lockande!
Det skulle bli en heldagsutflykt som krävde en färjetransport till fastlandet. Där blev man snabbt varse den hårda verkligheten i landet då tre fullt stridsutrustade soldater med en muskulös hund stod på vakt, de såg inte direkt avslappnade ut utan hade fingrarna nära avtryckarna på sina stora automatvapen. Det var med snabba steg dessa passerades bort mot bussen som skulle gå till Tulum. Det tog lite över en timma att åka dit på en motorvägsliknande väg. När vägen tog slut möttes man inte av Mayastaden direkt, först var det ett stort turistiskt område med mängder av butiker och matställen. Det märktes att detta är en av de mest välbesökta Mayastäderna i Mexiko. När biljetten visats upp var det en liten promenad fram till stadsmuren (784 meter lång), ja den är faktiskt bevarad. Porten in till staden är också den ursprungliga. Trots att där var fullt av turister (se bilden nedan) så var det ändå en upplevelse att träda in i centrum på samma plats som när staden en gång var vid liv och i bruk.
Centrala Tulum var där de rika och välbeställda bodde, utanför stadsmuren fanns det förorter där troligen majoriteten av invånarna hade sina hem. Det som gör Tulum lite speciellt är att det var en hamnstad vid kusten där man har milsvid utsikt. Platsen kan dölja en del av svaret till varför Mayastäderna kom att försvinna, en inte helt osannolik hypotes är att när handelsnätverken stördes och skars av kunde staden inte längre överleva. Inget tycks tyda på att invånarna blev dödade i krig eller sjukdomar. Istället tycks folket ha gett sig av från platsen, kanske för att undkomma spanjorernas härjningar.
Guiden som visade runt hade med sig en kopia av en av de tre bevarade Mayaböckerna. Den hade varit i hans släkts ägo under minst tre generationer, så den var inte köpt i närmaste turistbutik! Över 40 000 sådana böcker brändes av spanska präster för att driva ut de onda demonerna!
Guiden var själv Maya och kunde utförligt beskriva bland annat deras avancerade räknesystem. Efter denna matematiska lektion blev det tillfälle att ströva runt i staden.
Mitt i denna fantastiska miljö låg dessutom den virtuella cachen The Mayan Ruins Of Tulum”. Allt som krävdes var att ta ett foto av sig själv på platsen, en behagligt enkel uppgift som gav gott om tid att ströva runt bland ruinerna.
Helt övergiven är dock inte staden, jag påträffade en del invånare som inte verkade vara turister…
På väggarna till ett av stadens tempel går det fortfarande att se väggmålningarna.
Bilderna ovan talar för sig själva, det är verkligen en mycket sevärd plats där jag hade kunnat stanna länge om det inte hade varit för att transporten tillbaka väntade, men även utan denna begränsning hade nog hettan förr eller senare ändå tvingat iväg mig!
Återresan gick bra, trots en massiv polisavspärrning av vägen där de tycktes söka efter någon/något. Det verkade inte vara Hallén de letade efter så jag undkom (än en gång) och tog mig tillbaka till min tillfälliga geocachingbas.
Halléns Geocachingäventyr 