Ett grönt flygfält

Lördagen ägnades åt en tur till ett flygfält, ett grönt sådant som varit stängt sedan 1977 – Torslanda. Det har genom åren blivit ganska många turer till denna trakt men nu var det ganska länge sedan mitt senaste besök. Uppdraget var att logga det som kommit nytt och försöka vända några äldre DNF:er till hittade glada gubbar på kartan.

När dagsljuset anlände anlände även jag till den första burken för dagen ”Landningsbana 27”. Dessvärre anlände också en dragbil till en långtradare och parkerade ett par meter från nollpunkten! Men till min stora glädje klev föraren snabbt ur sitt stora fordon och avlägsnade sig från platsen. Jag kunde därefter beträda asfaltsisen och pimpla enligt hinten.

Resterna av landningsbanan lämnades bakom mig och jag gav mig in bland stenar, enbuskar och annat som hör till en givande geocachingdag. ”Flygfält/Byggtipp som blev golfbana” hittades utan problem och jag kunde lämna även stigarna bakom mig och ge mig ut på en liten halvö som verkade vara omgiven av fåglar – svanarna låg och väste i vassen…

Sommartid hade det gått kreatur på bete ute på halvön, det var en fördel då de hade plöjt upp stigar genom vass och buskar som underlättade färden genom landskapet. Det blev där ute besök vid två stenar och två cacher, ”Karholmen” och ”Karholmens udde”. Vid Karholmens udde blev det även lite fika för att beundra denna förhållandevis vilda del av Hisingen, om än att de stora raffinaderierna tornade upp sig vid horisonten.

Tog mig från stiglöst land in mot ”Björkskogen vid Torslandaviken” som var snabbt funnen och vandringen gick till ”Torsviken” där en del lera fick övervinnas – övergås kanske man skall säga och spången var bara till begränsad hjälp….

Nu var första etappen avklarad, skulle jag fortsätta med en andra etapp idag? Varför inte, det var skönt väder och behagligt mugglarfritt i området. GPS:en ställdes därför in på ”Kohagen”, hinten nämnde stenar och jag såg med stigande oro på den stenvall jag gick utmed/på, där fanns tusentals stenar. Men glädjen blev desto större när koordinaten låg vid en betydligt mindre ansamling av sten, burken kunde lätt hittas och jag fick bekanta mig med en ko.

Den 14 november 2015 var jag på tur i detta område. Då gjorde jag ett försök att leta upp cachen ”Då går vi runt om en enebärabusk …” men det slutade med en dyster DNF. Idag var utgången en annan då burken hittades snabbt – tänk så märkligt olika utfall det kan bli ibland, men skönt att denna nu är avklarad. Men spänst i benen tog jag mig över hagmarken, över staketet och vidare till ”Vadarhav” som jag väntade mig skulle bli svår, men döm om min förvåning då den också snabbt visade upp sig.

Stärkt av dessa framgångar beslutade jag mig för att försöka vända ännu en gammal DNF till en glad gubbe. Över stock, sten och stig samt genom snårskog och över berg gick nu färden till ”Torslandavikens naturstig nr 5 – Toppen” där jag också var och letade 14 november 2015, utan resultat. Idag var dock förhållandet ett annat och efter lite letande visades sig även denna burk och blev signerad.

Jag fortsatte nu vandringen ut på den asfalterade vägen, undslapp gaslarm, men vid ”Torsvikens entré” blev det tyvärr en DNF. Två mugglare med hundar anlände till platsen så jag avbröt sökandet något tidigare än vad jag kanske hade gjort om jag varit ensam. Asfalten lämnade jag bakom mig och gick ut över de gröna vidderna, men låt er inte luras, allt det gröna döljer en stor tipp.

”Snurrigt värre” snurrade inte till det, det var rakt på och en snabb logg. Samma sak kan sägas om de följande cacherna ”Välventilerat. (Eller inte)” och ”Tvillingar”. Den sistnämnda cachen blev också dagens sista. Summan av insatsen blev 13 hittade cacher, 1 DNF och lite över 13 kilometers vandring. När jag närmade mig den momsbefriade cachingexpressen så började det att duggregna, även ur denna aspekt var alltså utflykten lyckad!