Team H I J T – Movie Stars…?

Äntligen helg och en tur ut med team H I J T (Hallén, Ingabo, Jsson, TMR68). Idag skulle vi ut på tur i Västergötlands fagra bygder, bland annat Tunhem, Halle- och Hunnebergs samt utkanterna av Vänersborg och Trollhättan. Men dagen var också lite speciell, lite stjärnglans spreds över teamet, snart duger nog inte kängor och Haglöfsbyxor, snart är det frack för H I T och aftonklänning för J som gäller. Alla väntar sig nog att spela hem en Oscar 2020… men som det sägs i visan skall man nog inte inbilla sig att man är en äkta Movie Star!

Men det finns ju även andra utmärkelser som kan hägra för hugade amatörmässiga filmproducenter och deras dåligt (ej betalda) skådespelare. Detta med film får vi återkomma till lite längre fram.

Dagen började utmed en vandringsslinga i det vackra Tunhem där det finns lämningar från gångna tider bakom nästan varje knut och buske. En av många sådana platser var startpunkten för multin ”Varggropen”, och den var rejäl, ofta finns endast blygsamma spår av dessa anläggningar men i denna trakt tycks det ha behövts rejäla hål, de två vargarna på bilden klarade sig dock från att fångas och räven Ingabo höll sig på ett mer behörigt avstånd.

Förutom traditionella och multis fanns här även en Earth Cache att logga. Gott om istappar i taket, en av dessa föll och missade mig med en hårsmån, men vad gör man inte för att logga en Earth Cache!

Fotot vid grottan ger även en liten hint om hur dagens film producerades.

Vår tur fortsatte sedan utmed Hunneberg och vi fick se många fler spår av kalkbrytningen i området. Men det mäktiga platåberget döljer även andra hemligheter. Det finns berättelser om hur trollen fångat intet ont anande mugglare, och vem vet kanske även geocachare. I cachebeskrivningen till ”Flickan” fick vi veta följande:

”En liten flicka blev en gång bortrövad av trollen i Hunneberg. Flickans föräldrar blevo häröver mycket bedrövade. Till slut beslöt man att en av flickans bröder en natt då trollen voro ute i bygden skulle smyga sig in i deras håla i berget och försöka få tillbaka den rövade flickan. Alltnog, en natt då man trodde trollen voro borta begav sig pojken in i deras håla. Omsider kom han till en dörr och då han inte kunde öppna densamma bultade han på, i hopp om att flickan skulle öppna. Dörren öppnades också, men o ve! icke av flickan utan av ett styggt troll. Pojken morskade upp sig och sade som sanningen var att han sökte sin syster. Trollet svarade att flickan släppte de aldrig ifrån sig och pojken skulle få göra henne sällskap om han inte genast ginge tillbaka samma väg han kommit och lovade att aldrig mera oroa trollen i berget. Glad över att slippa undan med livet lovade pojken detsamma och var ej sen att försvinna samma väg han kommit.

Flera år därefter, då den bergtagna flickans föräldrar var på väg till julottan, fingo de plötsligt se trollen i berget vara ute på vandring. I deras sällskap befann sig även den bortrövade flickan. Då de befunno sig i närheten av kyrkan beslöto föräldrarna att en av dem skulle skyndsamt begiva sig dit och i hast ringa med klockorna, ty de visste att då var trollens makt över människorna bruten. Gumman begav sig springande åstad, då hon visste att det här gällde att vara snabb i vändningarna, medan gubben stannade kvar på platsen för att iaktta händelsernas gång.

Just som kyrkklockans toner började ljuda utöver bygden blev det liv i trollen. Hals över huvud skyndade de att fortast möjligt komma till sin skyddande boning i berget, kvarlämnande icke blott den bortrövade flickan utan även sitt saltkar. Föräldrarnas glädje över att ha återfått sitt älskade barn var naturligtvis mycket stor, och till tack för den hjälp de fått av kyrkklockorna skänkte de trollens saltkar till kyrkan som ett minne därav. Det har i århundraden använts till dopfunt och fyller detta värv än i dag.”

Skall trollen fånga oss?

I dessa trakter kom vi fram till en grotta som innehöll en av de bästa cacher jag någonsin träffat på. Så gör ett besök i området men var redo att möta….

Efter några härliga vandringar vid foten av och på bergen Halle- och Hunneberg gav vi oss åter ut på vägarna och besökte ett antal platser i Göta älvs dalgång. Bland annat ruinerna efter Vargöns bruk och avslutningsvis den virtuella cachen invid Trollhätte kanal.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sist men inte minst är det nu dags att visa dagens film som ger en känsla för hur geocaching med team H I J T kan gå till – ur Halléns perspektiv, titta och förhoppningsvis njut.

2 kommentarer

  1. Väldigt fin natur här uppe vid Västra Tunhem. Fram till för några år sedan så flög vi friflygande modellflygplan på isen till Hullsjön, men nu har vår kompis med gård häruppe sålt och flyttat till ”stan”.
    Ni har bra balans! Att gå så illa fort på isiga spänger kräver antingen dubbat på fossingarna eller brist vett o sans…
    Ja det var en fin film, nu förstår jag varför era loggkrumelurer ser ut som dom dom gör… hade varit intressant att veta hur mycket tid swecon sparar genom att inte rulla ut loggremsan och skriva på det yttersta hörnet (och inget datum…). Ja detta var elakt men så’n är jag…

    Förkylda söndagshälsningar // Ingvar

    1. Man kan ju bara önska att det gick att gå så här fort i verkligheten. Inspelning i 10x verklig hastighet får helt ofarliga saker att se riktigt spännande ut!

Kommentarer är stängda.