Vad hittar man på en någorlunda solig söndag i början av maj när stora delar av teamet är ute på olika utländska äventyr? Svaret torde vara enkelt, en tur till något trevligt skogsområde i närheten. Denna gång föll valet på Vättlefjäll och det blev den blå cachingexpressen till Bergum där dagens vandring startade inte långt från traktens kyrka.
Det var en oländig fjällvärld jag närmad mig, det stod snart klart ”Här slutar allmän väg”, hur länge till skulle det finnas väg?
En bit till fanns det väg, en stilla sådan som jag hade helt till eget förfogande.
Mitt första mål var ”Sommarstigen”, en liten burk som inte blivit loggad av någon på nästan ett år. Det krävdes en hel del letande innan jag slutligen fick burken i min hand.
Nu lämnades stigen och jag gick rakt genom skogen mot nästa cache ”Korphyllan”, det var inte det bästa vägval jag gjort, men inte heller det värsta. Att klättra över trädstammar, tränga igenom tät granskog och nästan handlöst falla ned för stup – ja det hör till en normal geocachingtur. När jag väl var framme letades det högt och lågt, och länge, men utan att hitta någon cache. Slutligen gav jag upp och fortsatte djupare in i skogen i skogsmaskinens fula hjulspår mot burken ”Hygglig utsikt”, den hade legat ologgad sedan 27 augusti 2016! Skulle den finnas på plats? När jag kom till nollpunkten fanns det en plats som tydligt stämde in på hinten och där fanns också burken som nu äntligen fick ytterligare en logg i boken.
Nu återstod att trassla sig ut på den snåriga vägen som förstörts av en skogsmaskin. Väl ute på vägen igen fortsatte vandringen i riktning mot ”Fågelskådning 3: Nattskärra”, vilken hittades utan problem. Värre var det med ”Vättlefjäll Långtidsparkering” som jag inte lyckades leta fram. Men ett fynd gjorde jag… Som ni förstår eller misstänker av namnet på cachen så är det resterna av ett bilvrak som utgör gömstället. När jag stack in handen i en bildel (är osäker på var i bilen den hör hemma) kände jag något mjukt och drog ut föremålet. Det var inte någon cache utan ett mini (nästan nano) getingbo…. åtminstone en invånare blev instängd då jag råkat klämma till öppningen och den som höll till där inne var inte speciellt nöjd med behandlingen – jag avlägsnade mig… Det var bättre att ge sig i kast med större bestar, nu väntade gråben själv, förhoppningsvis fångad i sin grop.
I bakgrunden i bilden ovan ser ni en grop, det är en varggrop i närheten av den historiska gården Björsjöås, där finns även cachen ”Vättlefjäll Varggropen” som hittades utan problem. Därefter gick jag till själva gården och tittade närmare på ruinerna kring den gamla gårdsplanen. Detta är en fördel med dessa egna vandringar utan sällskap, mycket tid kan ägnas åt de intressanta platser som besöks.
Varför bara nöja sig med att gå runt och titta, undrar hur gården ser ut från 120 meters höjd? Jag behövde inte gissa, bara att montera samman utrustningen och bege sig upp. Det var dock lite besvärliga flygförhållanden idag och jag fick larm om starka vindar på max-höjden – ”landa omedelbart”, nåväl det blev några bilder – ytterligare en icke-burkletar-aktvitet som gick utmärkt att utöva idag.
När jag lämnade Björsjöås på en av vandringslederna var det lugnt och stilla, ända tills dess jag nådde Vättlefjällsleden, där mötte jag grupp efter grupp av vandrare. Det var nästan lika mycket folk som i Nordstan! Vad pågick? Det visade sig att det var ”Vättlefjällsvandringen” som pågick och den tycks locka många deltagare. Mitt i denna ström av mugglare lämnade jag leden och smög in i skogen för att leta upp dagens sista burk ”Litet bo jag sätta vill”. Den hittades utan problem och jag kunde inleda den avslutande etappen som gick norrut mot Bohus där jag skulle ta mig tillbaka till cachingbasen med hjälp av pendeltåget. Totalt blev det idag 23 kilometers vandring mellan hållplatsen Bergums kyrka och stationen i Bohus. Mestadels var det bra vandringsväder, ett par regnskurar kom dock lite oväntat, men det skall man inte klaga över då vattnet behövs ute i naturen.
Halléns Geocachingäventyr 