Denna lördag var det dags för team H I J T (Hallén, Ingabo, Jsson, TMR68) att åka norrut mot Orust samt några av de mindre öarna norr om den stora ön. Det innebar bland annat lite vattenburna transporter med Vägverkets färjor. Det skulle bli besök vid några historiska platser under denna dag, vi inledde med kyrkor och kloster! Vi kom bakvägen till Dragmarks klosterruin så själva ruinen fick jag tyvärr inte se utan endast en ganska snårig skog… Inte heller under Klostergårdsrundan syntes det till några äldre lämningar.
Men det dök upp andra typer av lämningar under denna första runda för dagen. ”Ser du indianerna” sa jag till en något förvånad TMR68… Vi undgick dock att bli skalperade då Jsson hade lite leksaker (TB:s) att dela ut.
Ännu mer förvånande var att det här gick en järnväg – eller gjorde det? Tror snarast på att här fanns spöktåg!
Ute på Flatön erövrades Flatörundan via en liten vandring på omkring 3,6 km.
Ibland ser man skyltar under en tur som kan förvåna, ett pelargonmuseum…. vi besökte inte detta då det låg lite utanför våra intresseområden, men lite nyfiken blev jag allt på varför ett sådant har skapats här.
Snart var det åter dags för ett par platser med en historia att berätta, först kom vi fram till Galgeberget. Här sägs det att adelsmännen på Morlanda säteri har låtit avrätta bönder och torpare. Tre meter upp på bergväggen vid cachen syns ett djupt hål som där det påstås att det suttit en stock som fungerat som galge. Men det är osannolikt att det gått till på det sättet. Om det funnits en galge på platsen bör den ha rest på toppen av berget där de avrättade var väl synliga och därmed skulle avskräcka andra brottslingar. Berget har dessutom en äldre historia då det även använts som borganläggning under forntiden. Allt enligt informationstavlan på platsen.
Vår färd fortsatte sedan mot Svens Altare med dess fantastiska utsikt. Anledningen till platsens namn är att det finns en folksägen i trakten som berättar att Sven Jönsson, född 1804 och död 1849, som bodde på torpet Skogen under Morlanda brukade leka präst vid en stenhög – som egentligen är en grav från bronsåldern. Där på sitt altare höll han predikan för sina får när han var ute som vallpojke. Även detta enligt platsens informationstavla. Här uppe finns idag förutom cachen även ett utsiktstorn och en del bord för den som vill fika. Utsikten från tornet var storslagen.
På väg ned från berget mötte vi två tyskar som frågade om det var rätt väg till utsiktspunkten, strax bakom kom vad man kan misstänka var deras fruar, de undrade om vi var skogvaktare – tydligen ser vi ut som typiska tyska skogvaktare….
Även om vi var omgivna av vatten så var det inte överallt som det fanns vatten. Vid cachen Waterfall kunde vi förvänta oss att bli blöta – men icke!
Efter våra vandringar blev det bilåkande och kortare promenader till en eller upp till tre burkar.
Under slutet av cachingdagen tog vi åter färjan över vattnet, och en avslutande burk, som endast visade sig vara en loggremsa då cachen blivit förstörd av mugglare. Totalt blev det 2 mils vandring/promenad och 77 hittade burkar, inte dåligt för en lördag i juli.
Halléns Geocachingäventyr 