Till fjälls!

Nå Rulle T, nu är det väl ändå dags att bege sig ut på lite äkta skogscaching. – Det låter spännande, sa Rulle T, så vi gav oss iväg långt innan gryningen med siktet på ett av de höga fjäll som omger Göteborg och där det finns en hel serie burkar tillägnad stadens 400-åriga historia. När vi närmade oss bergsmassiven och urskogarna blev dimman allt tätare, började fundera på om en mistlur kanske skulle vara bra att ta med i geocachingryggsäcken! Slutligen nådde vi fram till Björsjöås där vandringen skulle inledas. På väg upp mot gården möttes vi av en riktig fårskalle som gav ett ”ilsket” bräkande, uppenbarligen förstod sig fårskallen inte på geocaching.

Först passeras det moderna Björsjöås innan man når höjden där den övergivna gårdens ruiner finns. Det är alltid lika intressant att besöka denna plats som kan ha varit bebodd sedan 1200-talet, men helt säkert från 1500-talet. Denna dag gjorde solens försök att bryta igenom dimmorna landskapet extra intressant att fotografera.

När inägorna passerats hägrade snart den första av dagens burkar ”Göteborg # 257 År 1764”. Det sägs i cachebeskrivningen var ett lugnt år. Jag misstänker att denna och de övriga cachebeskrivningarna kan vara hämtade ur Agne Rundqvist ”Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg” Göteborgs Hembygdsförbunds skriftserie XVII 1982, och/eller ”Kronologiska Anteckningar rörande Göteborg” av Prytz som gavs ut i flera upplagor under 1800-talets slut. Men en sak kan man ändå notera i Prytz skildring och det är att Stora Amaranterorden instiftades i Göteborg, det borde intressera minst en geocachare…

Bruk efter burk kunde avklaras, en del snabbt, andra efter lite letande men alla hade bra och logiska placeringar så det var bästa formen av njutbar skogscaching.

Mitt ute på en av stigarna kom en man med en stor best till hund, men båda visade sig vara synnerligen trevliga och det är möjligt att samtalet ledde till en nyrekryterad geocachare. Annars var det ganska lugnt på stigarna. Det är en av de stora fördelarna med Vättlefjäll, att det är stort och besökarna är utspridda. Dessutom kan man gå långt utan att behöva se förfulande belysningsstolpar, tillrättalagda motionsspår eller än värre, stora trista grusvägar. Men det tycks finnas infödingar i området. Träffade på ett hemlighetsfullt läger där invånarna verkade ha gett sig av, men det var förberett för återetablering. Kanske var det tur att man inte hamnade i grytan!

När tio 1700-tals burkar var avklarade var det dags att återvända tillbaka mot Björsjöås och hemfärd. Strax innan parkeringen kom ett antal små hästkrafter promenerande, men några godbitar fanns inte att dela ut så gängmedlemmarna såg lite lätt besvikna ut.

Rulle T var mycket nöjd med turen men oroade sig något för den smärre trafikstockning som rådde på vägen in mot Björsjöås parkering. Åtskilliga bilar vände, andra ställde sig på kö och det var små marginaler på vägen ut. Men allt gick bra och vi kunde njuta av ett gott resultat i oväntat vackert höstväder. Så frågan till Rulle T blev även denna gång, blir det mer geocaching? – Självklart, svarade Rulle T, det är lite tröttande att vara ute med Hallén men spännande och det laddar onekligen batterierna.

Då så, nya äventyr väntar!