Den hårda vinden slet i cachingbasens väggar, temperaturen kring noll grader, ett mindre trevligt cachingväder – tur då att helgens långturer var avklarade. En bit in på förmiddagen, alltså lite efter kl 7, rullade jag ut från den underjordiska delen av cachingbasen med Rulle T som var i behov av tvätt och en skvätt drivmedel. När Rulle T återfått sin glans beslutade jag mig för att rulla ut på en lite kortare tur och valet föll på Gråbo där jag hade en del ologgat inne i själva samhället. Det var glest med bilar på köpcentrumets parkering så där fick Rulle T vila en stund medan jag gick på en runda.
En ordinär parkering inledde promenaden, ett snabbt fynd vilket är skönt då man inte vill bli misstänkt för att vara biltjuv! Härifrån styrdes stegen in mot villaområdet och En ordinär skohornscache. När loggremsan skulle ut ur zip-påsen märktes det att vinden och den låga temperaturen gjort fingrarna något stela, men slutligen fick jag ut loggremsan och säkrade loggen. Därefter kom jag till en bekant plats, ett pumphus, där jag en mörk kväll tillsammans med Ingabo och TMR68 utan att hitta något men det var en tidigare burk som låg på denna plats, denna version av cachen Ett ordinärt pumphus hittades däremot snabbt och utan problem.
Op’s nya hoodz som nu var målet kan vara svår eller möjligen lätt enligt beskrivningen ”Här är i alla fall en cache att bita i. Svår för nybörjaren men kanske inte för den erfarne?” Då jag hittade den omedelbart lär jag kunna räkna mig till gruppen erfarna….
Men erfarenhet räcker inte alltid till när man letar efter burk. När jag och TMR68 gick Banvallsserien i september 2013 kunde vi inte hitta Banvallen A3 men jag tänkte att det kanske var en bra dag att försöka sig på den i dag. Kylan gjorde att det var helt mugglarfritt på banvallen!
Hinten angav att det skulle vara en nano (typiskt i den här kylan…) och det fanns egentligen bara två möjliga platser där den skulle kunna vara, troligen lite mer den ena än den andra faktiskt. Mycket riktigt där satt en nano. Nu hade kylan påverkat fingrarna såpass att jag knappt hade någon känsel kvar! Ändå fick jag ut loggremsan, det som brukar vara lättast, sedan skulle den rullas ihop och det blev lite mer utmanande. Sedan tappades locket och en god stund fick ägnas åt att leta upp denna lilla svarta sak bland löven – men det lyckades – och till sist var nanon åter på sin plats. Stelfrusna fingrar och nanos är inte en bra kombination. Men det var ändå värt detta pillande för att få bort denna DNF från kartan.
En sista burk skulle det bli under turen i Gråbo, En ordinär bland pensionärer. Den kunde lätt hittas och jag var glad att det var en lite större burk med loggbok. Nu fick det var nog, tänkte jag, och började gå tillbaka mot bilen. Då öppnar sig himmelens portar och släpper ned snöblandat hagel som studsar och driver omkring på marken i den hårda vinden. Det var som att hamna i en arktisk storm. Riktigt skönt att kliva in i Rulle T och bege sig tillbaka mot cachingbasen för att kanske börja planera för nya, lite längre, turer. För det skall väl bli vår någon gång?
Halléns Geocachingäventyr 