Chaac – sa Hallén till Rulle T – det låter blött, blev svaret, men vad gör det när man har bra vindrutetorkare! Efter att Rulle T fått en förstärkt frukost i flytande form bar det av ut på motorvägen och inte fullt en timma senare passerades skylten ”Borås stad”, vi hade kommit till Chaacs land. Det kanske här kan vara bra att upplysa läsarna om att Chaacs är Mayafolkets regngud som slår med sin hammare på molnen och framkallar regn och åska (låter det bekant?). Grupper av unga pojkslynglar sändes ibland ut för att kväka likt grodor för att påkalla Chaac, alternativt kastade man ned fruntimmer i brunnar. Men sådant behövs inte i Chaacs eget hemland, där regnar det ändå. Det var nog få, om ens någon, bland Mayafolket som kände till att Chaacs har sin boning i Borås, om de känt till detta hade det nog rests imponerande pyramider och utsmyckade jättestenar i trakten! Nu finns det inte sådana monument i området så jag skulle istället få ägna mig åt mer blygsamma, men ändå synnerligen intressanta, lämningar efter torp i ett skogsområde i Sandared.
Vandringen började strax efter klockan 7 vid en idrottsplats, som hade en lämplig parkering för Rulle T under tiden jag var ute i den blöta skogen och letade plastburkar. Lyckligtvis slapp jag betala biljett när jag smet innanför staketet och sedan vidare ut på vandringsleden som började bortanför idrottsplatsen.
Nygårdstorp blev dagens första cache, sedan fortsatte jag in i skogen för att leta fram den första burken på Torprundan, 7 Torprundan Skolskogen. Jag ”hoppade” alltså rakt in i serien och fortsatte uppåt i nummerordning. En del av platserna var helt vanliga skogsburkar som hängde i grenar, låg under rötter eller liknande, medan andra var lite kluriga. Dessutom kom jag till flera lämningar efter torp och det gick att se en del spår efter det kulturlandskap som omgett bosättningarna. Moderna spår av aktivitet fanns också i form av stora skogsmaskiner som dragit fram i området.
Vid flera av torpen fanns det skyltar som föredömligt berättade om vilka som levt på platsen. Torp som Butorpet vars marker är kraftigt övervuxna skulle nog få upptäcka om det inte vore för skyltningen – samt givetvis cachen! Co har i detta fall hittat mer om torpets invånare än vad som går att läsa på skylten, I cachebeskrivningen finns följande att läsa:
”Här bodde Johannes Larsson som 1864 gift sig med Kristina Andersdotter. De fick fyra barn. 1896 flyttade de till Borås. De var de enda som bodde på Butorpet. Johannes Larsson arbetade som dräng i Götebacka men blev 1869 dömd av Marks Häradsrätt för första resan stöld med inbrott. Domen blev två års straffarbete samt vara förlustig medborgerligt förtroende i åtta år. De sista åren bodde familjen inhyses i Kristinas föräldrahem i Götebacka.”
En del av torpen, till exempel Anneberg, var tydligare lämningar där ganska mycket fanns bevarat. Skylten på denna plats berättade:
”År 1865 flyttade Andreas Eriksson med familj in på Anneberg, Andreas hade tidigare varit ägare och bonde på en av gårdarna i Torp, men fick av någon anledning flytta därifrån och istället bli torpare på Anneberg. Andreas var gift med Anna Britta Andersdotter och tillsammans fick de barnen Emil, Adolf, Mathilda, Ludvig, August, Emelie och Albertina. Torpet blev öde i slutat av 1800-talet, efter att både Andreas och hustrun dött och samtliga barn flyttat därifrån.”
Förutom torpen fanns det även lämningar efter en mindre såg där ännu en skylt informerade om att: ”Här fanns till slutet av 1800-talet en s.k. enbladssåg som ägdes gemensamt av gårdarna i Götebacka och Mölnebacka. Vid sågen sågade man ”två tolfter” per dag, vilket är detsamma som 24 stockar.” Det var bra fart på vattnet i dag, kanske kan man återuppbygga sågen och starta en liten verksamhet här!
Det fanns ett bevarat hus med ekonomibyggnader, men här fanns det inte någon cache som berättade om platsen, inte heller någon skylt. Det var en ganska stor byggnad för att vara ett torp dock, kanske en gård? Utan att kunna utröna dessa byggnaders status i agrarsamhället fick jag gå vidare och snart var jag framme vid den sista burken på rundan, Holmesled. Co berättar följande om platsen:
”Där torpet Holmesled (även kallat Leskes) som var bebott mellan åren 1815-1855 en gång låg finns idag odlad mark. Den första familjen som flyttade hit kom från Backabo 1815 Andreas Andersson (1781-1855) och hans fru Annika Pehrsdotter(1771-1842). De hade två barn och fick senare ett till. Man vet att dottern Elin Andreasdotter (1812-1853) flyttade hemifrån 1831 men återvände till hemmet igen när modern dog 1842. Elin gifte sig 1851 med Peter Larsson (född 1823). De hann få två barn innan hon dog i kikhosta två år senare. Endast en familj i två generationer bodde alltså på Holmesled under de 40 år som torpet var bebott.”
Rulle T var nu inom synhåll men jag skulle inte omedelbart nyttja hans tjänster utan gick med raska steg ned mot samhället, trots allt hade det bara blivit knappt 10 kilometers vandring hittills denna dag. Turen skulle avrundas med Adventure Lab cachen ”Aktiviteter i Sandared”. Men jag badade inte…!
Därefter återvände jag uppför backarna till Rulle T. Nu hade Chaac slagit till hårt med sin hammare mot molnen och det stilla duggregn som fallit under hela turen övergick i ett smärre skyfall. Det blev inte bättre under hemfärden, rejält med vatten i luften och på vägen. Men allt gick väl hela vägen hem till cachingbasen och dagens blogginlägg kunde börja skrivas innan det var tid att logga dagens skörd av 21 cacher som var resultatet av dagens 12 kilometersvandring.
Halléns Geocachingäventyr 