Växer cacher på träd?

När jag och Rulle T rullade in på en parkeringsplats nära Kåsjön en kvart före klockan 6 började en fundering växa fram, växer cacher på träd? Runt om i världen finns tusentals hängande PET rör från grenar och kvistar, borde det inte börja påverka evolutionen så att träden producerar färdiga PET rör med loggar istället för blommor? Då skulle geocachare kunna ersätta exempelvis bin som det börjar bli ont om! Geocachare som pollinerare – gynnare av biologisk mångfald! Jag ruskade på mig – vilken tanke – men det är nog snarast en produkt av värmen som påverkar Halléns hjärna. Sånt har man inte tid att sitta och fundera över, nu gällde det att dra på kängorna, plocka ut ryggsäcken och spöt ur bilen och påbörja vandringen.

Det var framförallt mystar som skulle loggas denna dag, därmed kommer inte några mer exakta platsbeskrivningar eller foton på platserna som besökets under dagen att visas här på bloggen. Men det är inte någon hemlighet att på väg till den första burken passerades Åstebo gamla gård, numera vandrarhem. Efter att ha trasslat mig fram genom snårig terräng hittades den första burken, hängande i en tall.

Vandringen genom skogen gick bitvis genom tämligen stiglöst land och inte en människa syntes till, däremot spår av vildsvin. Men så helt plötsligt när jag närmade mig en av de små sjöarna träffade jag på ett litet kamouflagemönstrat tält och en person som låg i en sovsäck utanför tältet. Men ”invånaren” sov gott och märkte inte att jag trippade förbi på tå…. Endast trettio meter bort plockade jag sedan ned ännu en burk och gick därefter i en liten båge kring lägret utan att dessa fiskargubbar märkte något.

Ett annat ännu mer oväntat fynd var under vandringen i stiglöst land där det fanns rester av odlingsverksamhet, pallkragar och en del redskap, bland annat en vattenkanna, avslöjade att någon arbetat hårt med att skapa sin lilla plantage här ute. Ett drygt arbete att bära allt ut till denna plats!

När vandringen genom skogen närmade sig sitt slut kom jag fram till undergången…. Men även den klarades av och jag kom snart fram till nästa burk!

Detta är undergången!

Vid vandringens sista burk skulle spöt åter komma till användning, men detta var en plats där många mugglare passerade. När jag höll på att förbereda spöt för användning kom en kvinna från ett närbeläget hus på väg mot bryggan med en kopp kaffe i handen, redo för ett dopp i vattnet. Vi kom att börja samtala och det var lika bra att förklara vad geocaching var, och hon var mycket positivt inställd till vår aktivitet som tur var. Ännu större intresse väckte att jag snart kommer ut med en ny bok om Delsjöområde och trakten kring Kåsjön – Delsjöskogen.

Strax efter kl 9 nåddes parkeringen och det var dags att åter rulla ut på vägarna igen. Men innan kursen mot geocachingbasen togs ut passade jag på att logga ‘park n grab cachen’ Välkommen till Fjällvinden. Att parkera exakt vid cachen föreföll inte så lämpligt så jag körde några meter till för att få en bättre plats. Därefter var det en enkel sak att hitta och logga denna.

Det var åter ganska lämpligt att nu efter 8,5 kilometers vandring och 11 hittade burkar återvända till cachingbasen och lite skugga nu när temperaturen redan passerat 25 grader.