Hur många fötter har en gryta?

Annandag jul bjöd på en molnfri himmel men också ganska många minusgrader, dryga nio vid cachingbasen. Rulle T stålsatte sig inför att lämna den varma underjordiska bunkern och rulla ut på de kalla och isiga vägarna. Vi var snart iväg med siktet inställt på parkeringen vid Vättlestugan. Det var lugnt och stilla på parkeringen vid ankomst, endast en bil parkerad där. Utrustningen gjordes i ordning och snart gick vandringen inåt skogen och dagens första cache Grytfötterna revived, dryg två kilometer bort om man hade kunnat färdas likt en kråka. Cachen publicerades i november som en ersättning för den gamla Grytfötterna som lades ut 2010, och som jag loggade 1 oktober 2011. Cachen arkiverades i augusti i år. Området är ”stiglöst land” och det är en fördel att studera terrängkartan innan man ger sig ut på jakt här!

Namnet på platsen kommer av att tre små tjärnar bildar ett avtryck som liknar en grytfot med tre fötter. Ibland kunde grytan ha egna ben, men ofta var det en ring eller trekant med tre fötter som man ställde grytan på över elden.

Grytfot av järn s.k. trefot, att ställa i elden i spis på vilken man ställer kok-, eller stekkärl., hämtad från Digitalt museum.
Grytfötterna, från orienteringskartan över området på cachesidan.

Jag följde höjdryggen öster om cachen och tog mig på lämplig plats ned mot det blöta området. Förhoppningen var att inte drabbas av samma öde som FTF-jägaren Monway som blev rejält blöt när han föll i en bäck, sedan var han dessutom förföljd av en polishelikopter! Dagsljus minskar risken att falla i vattendrag, men det blev trots allt ett tramp ned i en blöt grop som låg dold under lite snö, men vätskan trängde aldrig igenom kängorna. Efter ett kort sökande i kanten av berget hittades burken och jag kunde skriva in mig i loggboken som tredje besökare.

Cachen med en ”grytfot” i bakgrunden.

Jag letade mig runt grytfötternas blöta område och gick vidare på små stigar genom området. Det var behagligt mugglarfritt denna dag! Det blev inte närmaste vägen till nästa cache, men den var trevlig och gav lite extra motion (och förbränning av julskinka och marsipangris…) En bit gick vandringen på Bohusleden och en på Pilgrimsleden.

Efter en halv kilometer på en mindre stig nådde jag fram till ett fint litet vindskydd som stod helt öde i kylan. Men jag hade inte tid att slå mig till ro där utan gick vidare mot cachen Vindskyddet vid Stora Kroksjön.

På denna plats var undertecknad och TMR68 på en cachingtur 1 december 2018, men då hittades inte burken. Det var inte vi som letade dåligt, CO bekräftade senare att den var borta. Vid mitt besök denna dag hittades burken utan problem. Men då hände dagens oväntade händelse…. Jag satt på huk invid en tall och plockade fram cachen som hängde ut mot sjön. Då hör jag ett svisch ljud – och det var inte lucia – det var en skridskoåkare som kom i hög fart bara någon meter från mig på sjösidan!

Andra skridskomugglare som fångades på bild senare under vandringen.

Troligen uppfattade mugglaren inte vad jag höll på med, då jag satt stilla och låtsades vara ett träd! Nåväl, burken blev loggad och en en gammal DNF blev till en glad gubbe på kartan, det är alltid trevligt. Nu styrdes stegen tillbaka mot parkeringen där Rulle T väntade. Han hade nu fått sällskap, mycket sällskap, varenda plats var upptagen. Så även om jag inte mött mer än två vandrare under hela turen så var det ändå mycket folk ute i skogen och en hel del av dessa åkte runt med knivar under fötterna på det frusna vattnet.

Jag summerade dagen och konstaterade två hittade burkar under en tolv kilometer lång vandring i ett strålande vackert vinterväder – en riktigt trevlig annandagstur!