Det har talats mycket om NASAs obemannade färd till månen med Artemis. Men ärligt talat, är månen verkligen något att skikta mot, den ligger alldeles för nära, bara runt hörnet. Nej, man skall sikta högre och för att klara av djärvare mål så satte jag mig i dag, för ovanlighetens skull, på en skranglig spårvagn för att ta sikte på planetsystemets mer avlägsna världar.
Uppskjutningen skedde sedan från Göteborgs lokala raketbas, för utsocknes kan jag meddela att den ligger vid Göteborgs Naturhistoriska museum. Jag startade ALC:n ”Rymdpromenaden” och snart befann jag mig i närheten av solen!
Färden gick sedan vidare genom solsystemet. Under min resa gjorde jag en upptäckt som troligen kommer att revolutionera vår syn på rymden. Mellan våra närmaste grannar i rymden finns nämligen en trakt som i hög grad liknar Slottsskogen – det hade ni inte väntat er!
Men de öppna gröna fälten skulle snart bytas mot en tätare skog, för så ser det nämligen ut under resan ut mot Neptuns. En trakt som åter bär stora likheter med ett området jag besökt många gånger tidigare, nämligen Änggårdsbergen. Till och med Lilla Änggården visade sig under min framfart i raketfart.
Men riktningen kom att ändras något vid denna tidpunkt, jag hade nämligen kommit in i dragningsfältet för ett antal plastburkar som svävade omkring. Det gick inte att korrigera för detta fenomen på annat sätt än att landa vid deras gömställen som var på olika asteroider, förvånansvärt lika stenblock, tallar och en och annan björk. Det med förde att burkarna Finns Mosse NE, Finns Mosse E, Finns Mosse SE samt Finns Mosse SW fick besök. Samtliga svävade omkring runt det svarta hålet Finns Mosse där det märklige fenomenet med ett isbelagt svart hål i dag visade sig!
Nu var Neptuns åter i sikte och landningen på den avlägsna planeten gick utan problem, men det var aningen kallt i denna trakt av vårt solsystem.
Nu var det bara att lyfta igen och bege sig tillbaka mot det hem som vi kallar jorden. Åter fanns det några svävande stenblock i min väg där jag var tvungen att landa för att neutralisera deras dragningskraft. I en träsklik del av universum lyckades jag finna ÄGB – Stubbe som hade någon form av magi runt sig som gjorde att jag fick snurra en god stund innan det var möjligt att röja detta hinder ur vägen.
Efter framgången i träsket fick jag förnyad fart och tog mig högt upp i universums höjder och kunde sträcka ut en arm och logga ÄGB – Högt. Den energi som nu ansamlat sig i raketens motorer förde mig sedan lätt vidare till ÄGB – 3 Betula där jag fick se en utomjording som i god fart sprang runt mellan svävande stenbumlingar, men han såg inte mig som tur var.
Rymdfärden denna dag började närma sig sitt slut och jag tog hjälp av dragningskraften hos På kullen och Sluttning för att slutligen landa på jorden efter denna dramatiska utflykt. Märkligt nog landade jag mitt i Änggårdsbergen och kunde ta stigen tillbaka.
Halléns Geocachingäventyr 