Öken, öken och åter öken det var vad som kännetecknade de senaste dagarnas caching. Idag skulle vi få lite variation när vi gav oss in i de grönskande dalarna kring Yerington. Den del av trailen som vi nu gav oss på innehåll den vanliga uppsättningen av lätta burkar, men också ett antal med svårighet 4, inte minst de vid färisterna. Vi fick faktiskt ge upp ett antal sådana cacher och det höll på att driva Ingabo till ….

Inte en färist, men här fick vi vårt första svidande nederlag!

Det började bli lite grönare!

Till vår stora förvåning fanns här även stora träd!

Det skiftade snabbt mellan grönska och mer ökenliknande områden.

Mycket vackert med blommande buskar och de höga bergen i fjärran.

En bit in på en något mer otillgänglig väg satt det en kul cache, en gammaldags telefon satt på ett staket som utgjorde gränsen till ett ”indianområde”, Joy.se lyfte givetvis på luren!

Hallå – är det någon där?

Tempot var högt även denna dag och vi överträffade våra mål för dagen med råge. Det började dock bli svettigt att tänka på att alla dessa loggar också måste skrivas när man kommer hem! Men det var ännu en tanke som avfärdades som något avlägset. Nu gällde det att hinna in till staden igen för att få något att äta.

Ännu en cachingdag har kommit till sitt slut.