Hallén har siktats vid Vinga

Admiral_Saumarez

Under åren 1808-11 siktades den brittiska flottan vid flera tillfällen vid Vinga. Först kom krigsfartyg och marinkårssoldater som ett skydd mot en hotande fransk invasion efter att Sverige vägrat inordna sig i blockaden mot England. När den svenska regeringen senare valde att förklara krig mot Storbritannien dröjde det inte länge innan stora brittiska flottstyrkor åter syntes vid Vinga, men denna gång kom de inställda på strid. En annan brittisk styrka hade strax innan bombarderat Köpenhamn och sänkt nästan hela den danska flottan, vilket öde väntade nu Göteborg? Oron var stor i staden! Amiralen James Saumarez som ledde den brittiska styrkan hade varit i Göteborg flera gånger tidigare, han valde att inte bombardera staden. Istället upprättades en brittisk bas på Fotö som kunde kontrollera trafiken in och ut ur staden, det slöts lokal fred mellan Göteborg och det brittiska imperiet! Ute vid Vinga låg världens största krigsfartyg, Victory – det fartyg Nelson fört befäl på några år tidigare, den svenska flottan kunde inget göra och behövde lyckligtvis inte göra något då James Saumarez var vänligt inställd till staden, han har därefter kallats Sveriges vänskapligaste fiende!

Walona

År 2015, den 19:e juli, anträdde Hallén färden mot Vinga med fartyget Walona, ett något mindre fartyg än vad James använde vid sitt besök! Det blåste friskt nere vid Göta älv och jag undrade hur många som skulle kunna tänkas vara med på turen. Det var inte en fullsatt båt, långtifrån, men ett tjugotal personer följde ändå med avgången, ingen annan geocachare syntes dock till! Jag gick omedelbart upp på det så kallade soldäcket för att få vara utomhus och ha möjligheten att fotografera lite på vägen ut mot Vinga.

När jag kom upp på däck trodde jag först att området var fyllt med cacher! Tyvärr visade det sig dock att det var någon form av mugglarkonstruktion.

Other

Drömmer jag eller är det fyra cacher på rad?

På väg ut mot havet fick jag även uppleva lite samtidshistoria då vi först passerade Stena Jutlandica och därefter tankfartyget Ternvind som var inblandade i en kollision under natten till söndag. Det var ett rejält hål i Stenas färja!

Stena

Ternvind seglade på färjan, det kunde ha slutat illa.

Ternvind seglade på färjan, det kunde ha slutat illa.

Nog finns det en poäng med att ha ett reparationsvarv i en hamnstad och inte säga amen och låta all stödverksamhet till sjöfarten försvinna!

Damen har blvit Amen - varför lägga ned det sista varvet, onödigt och extremt dumt!

DAMEN har blivit AMEN – varför lägga ned det sista varvet, onödigt, kortsiktigt och extremt dumt!

Friska Vindar

Blåsten märktes nu och det gungade när båten kämpade sig fram mot slutmålet, men det var ändå ganska lindrig sjögång, har varit med om värre. Båtfärden varade en timme och femton minuter, Vinga siktades och vi kunde gå iland i den lilla hamnen, mitt första besök någonsin på Vinga hade inletts. Den första cachen låg bara några meter från båten men där samlades alla som ville gå med Vinga vänner på en rundtur, jag hade dock läst på och kunde vara min egen guide – dessutom hade jag ju burkar att leta upp!

Vinga Fyr

Vinga Fyr”, en av de två nya burkarna på ön stod först på min lista. Då vädret inte lockade några soldyrkare och inte några större mängder badare så hade jag inga problem att leta upp burken, det var ganska uppenbart var den borde finnas – och det visade sig vara helt riktigt. Därmed var också dagens första T5 cache säkrad!

Vinga Fyr Cache

Ett kort stycke bort väntade nu ”Coastal 06 – Vinga” den enda cachen på ön som inte är T5. Inte heller denna cache vållade några problem, nästan rakt på burken gick min färd.

Costal Vinga

Nu skulle jag ta mig över mot halvön Gattulven och cachen ”Gut Wolf (Gattulven) (Gavia #2)”, men varför göra det lätt när man kan göra det svårt? När jag gick över klipporna kunde jag inte skymta någon stig genom de täta snåren som delade Vinga från Gattulvenområdet, jag gick nästan så långt österut som det gick att komma. Därifrån forcerade jag snår med björnbärsbuskar, rosenbuskar och en del vass innan jag kom in i andra taggiga snår. Efter mycket möda nådde jag klippområdet på andra sidan snåren. Vägen där var lite, men inte mycket lättare. Det blev till att gå upp och ned, fram och tillbaka, hoppa över små stup innan jag slutligen nådde lite mer gångbara klippor och de sista hundra meterna mot cachen gick riktigt snabbt.

Burk

Längst ut på udden låg ytterligare en burk och lockade ”Gut Wolf II, the Sign, (Gavia #28)”, den skulle givetvis plockas! Ute på udden väntade även historiska lämningar från det gångna århundradet i form av bunkeranläggningar. Såg ut att kunna ha tillhört kustartilleriet denna anläggning.

Bunker

Jag fick leta en stund efter denna burk då det fanns en del stenar att väja på i omgivningen, men att ge upp var inte ett alternativ, och så långt gick inte heller sökandet att jag ens var i närheten av att överväga en DNF. Nej, burken plockades fram och signerades.

Gut Wolf

Detta trots att mugglarna stod på ett ben inte långt från cachen….

Mugglare

Jag började nu fundera på återfärden, skulle jag hitta en bättre väg tillbaka – så som brukligt är? Det fanns goda skäl att tvivla på mitt vägval då jag hörde, och efterhand såg barnfamiljer som på något outgrundligt sätt tagit sig igenom den vilda och vassa naturen.

Jag tvivlar på att detta gäng gått den väg som jag gick...

Jag tvivlar på att detta gäng gått den väg som jag gick…

Det måste alltså finnas en annan väg, en mugglarstig, tänkte jag. Mycket riktigt, det fanns en stig som till och med var markerad med vita streck på klipporna! Genom att följa denna markerade väg tog jag mig snabbt förbi det snåriga området och kom tillbaka upp mot fyrområdet och hamnen.

Där går stigen!

Där går stigen!

Men mugglarstigar kan vara farliga - faktiskt minerade!!

Men mugglarstigar kan vara farliga – faktiskt minerade!!

Det fanns trotts allt en femte burk på ön som väntade på min signatur. Ner vid hamnen var det lugnare då det var 1,5 timme till båten skulle avgå. Det rörde sig dock en del fritidsbåtsfolk i området men inte in några besvärande mängder. Snart hade jag cachen ”Vinga” i min hand för signering, härligt – Vinga är rensat!

Irrfärder

Nu återstod en del tid innan hemfärden. Med kameran i handen gick jag därför en liten runda utan någon press att leta upp fler burkar.

Hallén har siktats vid Vinga!

Hallén har siktats vid Vinga!

Invid den gamla fyrplatsen finns många märken och bilder inhuggna i berget. En av dessa texter berättar att ”Hvinge hör Danmark til”, så var det också före 1200-talets mitt och vid flera tillfällen under 1500- och 1600-talet höll Danmark detta område i samband med både Nordiska sjuårskriget och Kalmarkriget och efter det senare var det ytterst ovist om området skulle återlämnas till Sverige. När denna text huggits in i berget är svårt att bevisa, men det är spännande att tänka – vad hade hänt om inte Älvsborgs andra lösen hade betalats!

Vinga hör Danmark till

Den gamla fyrplatsen

Den gamla fyrplatsen, med ristningar i berget runt om.

Får

Vinga

Färja

Som ni ser på bilderna hotade regnet, och en skur kom men jag kunde hitta ett litet tak vid en av de gamla bostäderna nära hamnen. Nederbörden blev inte långvarig och i god tid innan avfärd lättade molnen igen. Prick klockan 15 avgick båten mot Göteborg och Stenpiren. Ännu ett burkletar-äventyr var avslutat och fem burkar hittade, varav fyra var T5:or, inte varje dag det inträffar.

Avfärd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.