Den andra dagen under resan började med en rundtur i Tirana med bland annat ett besök på stadens historiska museum. Kring torget där museet ligger finns även andra viktiga byggnader i staden, bland annat det hotell som var den enda plats där utlänningar fick bo under kommunisttiden, givetvis avlyssnade…. Men vid torget finns också en av de få bevarade äldre moskéerna, nästan alla religiösa byggnader revs av den ateistiske republiken men denna sparades som museum.
Tiranas borgmästare, nuvarande premiärministern, Edi Rama, gjorde sig känd när han arbetade för att sätta färg på den grå betongstaden. Han gick i lära hos Sali Shijaku, som råkade vara på plats när vi kom så det blev en introduktion till konsten i huset, dessvärre fanns det ingen burk undangömd i hyllorna som var loggbar.
Efter detta besök rullade vi ut från huvudstaden för att åka mot Berat. Det var varmt redan på morgonen och varmare blev det, inte minst när luftkonditioneringen i bussen började krångla. Tydligen var inte alla delar så värmetåliga, kablarna har smält hävdade föraren!
Men det var inte något problem då han hade reservdelar med sig, så det blev lite kaffe och lite syre innan resan fortsatte genom den Albanska landsbygden.
Efter några timmars resa anlände vi till världsarvsstaden ”Berat”, Unesco ger följande motivering till varför staden utsetts till världsarv: ”Berat and Gjirokastra are inscribed as rare examples of an architectural character typical of the Ottoman period. Located in central Albania, Berat bears witness to the coexistence of various religious and cultural communities down the centuries. It features a castle, locally known as the Kala, most of which was built in the 13th century, although its origins date back to the 4th century BC. The citadel area numbers many Byzantine churches, mainly from the 13th century, as well as several mosques built under the Ottoman era which began in 1417. Gjirokastra, in the Drinos river valley in southern Albania, features a series of outstanding two-story houses which were developed in the 17th century. The town also retains a bazaar, an 18th-century mosque and two churches of the same period.”
Ovanför staden ligger Berats slott som varit i bruk i mer än 2500 år, det var gammalt redan när romarna brände slottet på 200-talet före vår tideräknings början. Givetvis har anläggningen byggts om många gångar, men de äldsta delarna av slottet är ännu synliga som mörka stenar som utgör fundament till de senare murarna.
Borgen hade inte bara militär utan även en civil befolkning och borgen är faktiskt fortfarande bebodd.
Inom det stora området som borgen omfattar finns även många kyrkor från den bysantinska tiden, en del gjordes om till moskéer av Ottomanerna.
När man blickar ut från borgen inser man dess strategiska läge högt över såväl stad som flod med dalgång.
Bilden ovan visar taken på hus som klättrar utmed sluttningen, se bilden nedan för att se hur dessa ser ut. Den bilden är tagen från brofästet nere i dalgången.
Innan jag lämnade borgen passade jag på att göra ett försök att hitta cachen ”Berat Castle”, på vägen dit talade jag med guiden Maria som kände till geocaching och visade sig vara mycket intresserad och stöttade letandet under resan, en mycket lämplig reseledare! (Hon har även hand om andra mer avlägsna länder så jag har fått vissa tankar på ytterligare någon utlandstur….) När jag närmade mig den slottets burk visade det sig finnas ett mugglarproblem – getter samt några får – men detta problem övervanns och burken hittades blixtsnabbt, allt medan kreaturen stirrade likt tvåbenta mugglare på mina förehavanden.
Trevligt med ännu en burk i Albaninen. Några fler cacher fanns sedan inte i Berat så jag kunde utan stress låta mig serveras en utmärkt middag på det lilla och annorlunda utformade hotellets takterrass allt medan en högtalare på den närbelägna minareten under solnedgången ropade ut sitt budskap: ut och leta buuuuuuurrrk….. Det fick dock vänta till morgondagen och resans nästa etapp, in i nästa land.
Halléns Geocachingäventyr 
Så bra med en guide som är införstådd i geocachandet. Det måste annars vara svårt att åka på gruppresor där inte alla håller på med den hobbyn? Hur förklarar man att man avviker från gruppen då och då?