Tisdag eftermiddag (28 november) anlände jag till Landvetters flygplats och gick mot gate 15. Efter en stund mötte jag en mystisk skäggig man som föreföll bekant och som tycktes ha packat finkläderna i ryggsäcken. Vart skall ni bege er, frågade jag. Till Nice, blev svaret, nice, svarade jag, det hade jag också tänkt mig!
Det blev inledningen på Hallén och Ingabos blixtvisit vid Medelhavets strand. Efter ett byte av flygmaskin i Paris anlände vi strax efter 22 till den sydfranska metropolen och färdades därefter med taxi till vår bokade mini-lägenhet i närheten av hamnen. Någon burkjakt var det inte tal om efter resan, inte heller gick det att handla något att äta, så det var att gå till sängs på fastande mage.
Följande morgon blev det först en tur för att logga en närbelägen Earth Cache och sedan ett besök i kvarterets butik för att få frukost och färdkost inför dagens äventyr.
När frukosten var avklarad gick vi först mot en närbelägen traditionell burk som snabbt klarades av innan vi ångade på genom gatorna mot stationen som låg några kilometer bort.
Efter lite bryderier med hur biljetterna skulle inköpas fick vi rusa för att hinna med tåget som skulle avgå inom fyra minuter. Knappt 20 minuter senare rullade tåget in i en stor stationshall som var utsprängd i berget.
Vi var nu framme i mini-landet Monaco. Ett ologgat land på GC-kartan för oss båda så stegen styrdes givetvis direkt mot den första burken, ”Grand Prix de MONACO – La chicane”. Det var visserligen inte något stort nytt land, men likväl ett nytt och det räknas givetvis. I och med loggningen av Monaco har jag geocachat i 60 länder vilket var årets mål, därtill har samtliga sju kontinenter på jorden besökts – och givetvis loggats – något jag är än mer nöjd med! Nu återstår att se i vilken ordning resterande länder i världen skall besökas.
En mer närliggande utmaning var dock att vandra vidare genom Monacos kraftigt kuperade och komplicerade landskap. För att hitta cachen ”Grand Prix de MONACO – Le tunnel” gick vi några varv, in och ut, upp och ned, men så hittade jag en ledtråd, en tydlig 3:a som Ingabo tyckte var en 4:a, men burken fanns där och ledtråden hade med en trea att göra så allt var i stort sett frid och fröjd. Burken vid det berömda kasinot lockade givetvis, för Ingabo hägrade en dos favoritpoäng.
Men burken blev oss övermäktig och jag är bekymrad över att Ingabo var nära att sätta 50 000 cache på spel här… lyckades stoppa honom i sista stund!
Rikedomen i Monaco är tydlig för alla, stora dyra hus, stora dyra båtar i hamnen.
På höjde ovanför hamnen skymtar de gamla befästningarna kring den äldsta delen av landet/staden med en historia som sträcker sig tillbaka till 600 talet f.Kr. Det är alltid en extra känsla att geocacha i sådana trakter.
Utanför den styrande familjens palats blev det loggning av en ganska färsk virtuell burk. Även Hallén ser lite virtuell ut i blicken, vi blev nämligen konstant avbrutna av mugglare som envisades med att störa fotograferingen. Detta tyder på att mugglarna nu har insett vad virtuella burkar är. Givetvis måste det vara irriterande att dom inte kan mugglar burken, då gör dom sitt bästa för att förstöra det obligatoriska fotot!
Vi hittade ytterligare några burkar innan det var dags att lämna furstendömet, vi lyckades undvika att bli arresterade då vi följde den strikta klädkoden som gäller för alla turister i landet.
Trots att det var problem i trafiken efter en olycka lyckades vi tränga oss på ett tåg som var mer en fullsatt och ta oss tillbaka till Nice och njuta frukterna av att ytterligare ett land nu besökts framgångsrikt. Därtill hade vi fått 30 kilometers stärkande vandring.
Halléns Geocachingäventyr 