I dag skall vi till Paradiset, avslöjade jag för Rulle T! Utan invändningar rullade vi iväg österut, men att vi faktiskt skulle spendera förmiddagen i Lerum vågade jag givetvis inte berätta! Strax efter klockan 6 rullade vi in på parkeringen vid Stamsjöns badplats. Men bad var inte att tänka på, det var geo-kängor på som gällde och sedan iväg ut på burkjakt.
Innan jag kom fram till Paradiset gjordes en liten kort avstickare till Willes Backe, en el-skåps-cache som hittades utan svårigheter. Bakvänd som jag är påbörjades serien Paradiset bakifrån med den sista av cacherna #7. Paradiset var ett namn som gavs området under början av 1900-talet och cachebeskrivningarna innehåller lite historik och dessutom en laga skifteskarta. Ni kanske kan förstå vad som lockat mig till trakten! Den första burken i serien hittades utan problem och vandringen gick nu in i skogen, bort från området där nya villor växer likt svampar ur marken. Men ganska snart kom jag ut på ett kalhygge där en ensam burk hängde på sin gren några meter upp. Något spö hade jag inte med mig, men på hygget fanns det lämpliga redskap som efter lite bearbetning fungerade hyggligt för uppgiften. Medan jag kämpade med att tillverka redskap hade två råbockar en brutal uppgörelse i skogsbrynet en bit bort, ett fasligt liv blev det!
Bort från hygget och in i granskogen bar det nu av och gps:en visade vägen mot Paradiset#5 Lilla Kullen. Därefter lämnades Paradiset för en stund för loggning av övriga burkar som låg och lockade i närområdet, först Tjärn #7 och därefter lite julfirande vid Jul i Lerum # 8 Julstjärnans ljus. Nu var jag på väg mot en såg, då passade det bra att ta en burk med just detta namn, inte sant?
Sågen tillhör Lerums äldsta släktgård Bävsjöryd Gård och är en såg av den typ som var vanlig för drygt hundra år sedan. Den kunde ge sysselsättning åt 6-7 man när sågen var i full drift vissa delar av året. I dag var det inte någon som arbetade med att såga, vilket var bra för burkjägaren som nu började snoka runt efter burk. Ganska snart insåg jag vad som behövde göras och sökandet tog mig till lite lägre nivåer och där påträffades också en burk.
När jag lämnade den fina sågmiljön tog jag sikte på en burk som enligt namnet ansåg att jag var på väg åt fel hål, men så är det aldrig, jag är påväg till nästa cache! I denna trakt fick man dessutom publik, ett helt gäng fårskallar…
Tänkte mig nu att skicka ett telegram, men The Hedge Telestation var stängd och jag fick nöja mig med att logga burken, gick bra det med. Endast televerkets personal fick parkera utanför, tur att Rulle T väntade på en parkering flera kilometer bort.
Efter lite ytterligare julfirande med en burk från julen 2015 gav jag mig av på en liten avstickare ned på en privat väg.
Nu var fråga, åt vilket håll var jag egentligen på väg? Burken som nu skulle loggas hävdade att det var vägen hem, men jag hade flera burkar kvar innan jag skulle hem. Det gäller nog att bortse från detta cachenamn, tänkte jag, och letade upp burken istället. Den visade sig sitt lite högt, men min medhavda gripklo fick tjänstgöra och gjorde loggningen behagligt lätt.
Vid Der Polizei 1967 blev det åter dags att ta till träpinnetekniken, därefter snabbt vidare.
Därefter var det dags att återfira Jul i Lerum 2020 # 3 – World Disabled Day. I vårt moderna samhälle vill man ju ogärna vänta på något, vi skall helst äga julskinka på midsommar och påskägg på nyårsafton och semlor – ja alltid, året om. Det passade då bra att gå direkt från julen till Påsk i Lerum – Påskdagen.
Efter Tjärn #6 var det åter dags att ta sig an burkarna i Paradiset. Flera fina cacher som smälte väl in i miljön hittades utmed den lilla stigen genom skogen. Liksom under inledningen av vandringen gick jag burkarna i bakvänt ordning, #4, #3, #2 och #1.
Nu återstod endast en burk bland de som planerats denna dag, Snövit och de sju dvärgarna. Men när jag närmade mig undrade jag snarast om jag hade hamnat bland pirater, skulle jag våga fortsätta?
Jag tog mod till mig och gick vidare upp i sagoskogen och där fick jag leta en god stund innan burken hittades. Blickade därefter ned mot motionsslingan som gick nedanför, den skulle jag nu ta tillbaka mot parkeringen. Mugglare efter mugglare passerade – typiskt för denna fantasilösa art, kan inte tänka själva utan måste vara där andra mugglare är! Tyvärr var det motionsspåret som var bästa vägen tillbaka så jag satte högsta Hallén-fart och banade mig väg bort till Rulle T som glatt hälsade mig med ett blinkande när jag låste upp. Det hade blivit 15,04 kilometer denna dag, nollställningen gjordes exakt vid bilen därav den exakta uppgiften. Därtill hade 22 burkar loggats och sedan var jag dessutom hemma i geocachingbasen innan klockan slagit 12.
Halléns Geocachingäventyr 